torsdag 28 oktober 2010

ROSA BANDET-GALAN 2010

nu när man har sätt den här galan ännu en gång, så ser jag och försöker verkligen att förstå.
den där sjukdomen kan vem som helst få.

alla dessa småbarnsmammor, pensionärer eller helt enkelt en kvinna.
det är lika synd om dom alla.

men jag tror att man vill starta om.
man vill inte se sina barn, sambo eller make lida pga sin hustrus eller mammas sjukdom.

så gjorde iallafall inte vi, men hur svårt de än var så kämpade vi tillsammans med mamma.
mamma var en envis person.
hon skulle klara de.

hon skulle besegra sjukdomen.

hon lyckades inte att besegra sjukdomen.
och hon lyckades inte heller att besegra sitt hopp om ett bra liv.
en framtid har hon, i sitt nya liv. där uppe..
det har även jag, pappa, markus och alla mina nära och kära. ja, alla

vi tror på ett nytt liv.
ett fint liv som vi ska leva.

tillsammans..
..ska vi tro på ett nytt hopp om ett bra liv.

och vi ger inte upp.


mamma Lena kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
oavsätt vad som händer.

tack för mig.

/E.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar